Är inte ett kul ämne.

Särskilt inte när man får beskedet att det är för högt. Då håller man sig för skratt och minns hur faster Sjuksköterskan sa att obehandlat högt blodtryck oundvikligen leder till stroke. Nämen hjälp!

OK, jag har anlag för… hmm… vad ska vi kalla det för, en lätt nervositet när det gäller vad kroppen kan tänkas hitta på. Kanske därför jag skrivit en hel roman om sjukdom och döden? Hur som helst, för ett tag sedan fick jag beskedet – alldeles för högt blodtryck. Beskedet levererades med stora utropstecken och varningar vilket gjorde mig med min …hmm… lätta nervositet, ännu mer nervös. Du min skapare, vad håller min kropp på med? Vad pågår innanför muren hud? Hallå därinne?

Iväg till läkare som hummade och kliade sig i hårfästet, som mätte och vägde och konstaterade att jag ”såg väldigt stark ut”(men det var ju skojigt) men ”ev något kilo för mycket” (ehe… tja någon extra kaka kan ju slinka ned) och att ”blodtrycket är faktiskt aningens högt för en kvinna i din ålder som motionerar så där mycket” (älskar ju att cykla och vandra vilket torde ha en dämpande effekt men det kanske det har och då skulle blodtrycket med andra ord egentligen vara ännu högre- den.. hmm…lätt nervösa läggningen rycker till. Igen.).

För att fastställa och reda ut hur det nu är med eventuella blodtrycksproblem har jag idag en pipande manick som sitter fast i mitt bälte. Tre gånger per timme piper det till och så kläms min arm åt ordentligt så att blodtrycket kan mätas. Till imorgon ska jag ha denna manick på mig. Tänk vad som går att ordna nu för tiden!

Återstår att se om den lite lätt nervösa i mig kommer att få rejäl skrämselhicka eller om jag helt enkelt kan koppla av och koppla ned och tänka att min kropp fungerar sådär magiskt som kroppar faktiskt gör. Även med högt blodtryck eller vad som nu kan tänkas vara problemet, människor klarar mycket.

Hälsningar

…hmmm…den lite lätt nervösa